image

Hur formas en människa med sina tankar språk, livssyn…. ja, allt. Själv känner jag mig som en medelmåtta, tankemässigt inte i någon utkant, ingen ordets mästare och rätt medel i de stora hela.

Det första och viktigaste för en författare som skapar med kvalité måste förstås vara det personliga språket. Känsla för djup och mening när det behövs och motsatsen i vissa fall.

I media, på kultursidor, i radio och tv intervjuas och skrivs det just nu ganska mycket om ordens mästare Torgny Lindgren som precis har kommit ut med en ny bok: Klingsor. En fantasigestalt han burit omkring på i sina tankar sedan han var 13 år. Han har dessutom många fantasigestalter kvar att skriva om.
Det är balsam att lyssna på Torgny. Djup mjuk röst med, för mig, tilltalande dialekt. Inget banalt språk, inte heller superintellektuellt, bara vackert och tänkvärt. Som barn i Västerbottens inland , Raggsjö, var han drabbad av sjukdom. Mestadels ensam inomhus, har han beskrivit. Hur mycket tid att tänka hade inte stillsamma barn på den tiden. Tid att fantisera, tänka och bygga berättelser.

Torgny tycker att medelmåttigheten är tilltalande. Det representerar nåt djupt mänskligt, säger Lindgren.
Så här beskriver man Klingsors förmåga som konstnär:

”Klingsor utvecklades aldrig som konstnär. Han blev inte bättre, han blev inte sämre. Samtidigt var detta hans storhet, genom att aldrig svika sig själv förblev han medelmåttig och grandios, hur djupt man än borrar i den svenska konstens historia finner man alltid nere i de väldigaste djupen Klingsor.” (Nordstedts Förlag)

Boken Pölsa kom ut för några år sedan. Jag läste den men det gick trögt, minst sagt. Jag förstod ju inte vikten av Pölsa, fast det gång på gång stod om kampen att nå till den perfekta Pölsan. Mitt intellekt tänkte på maträtten medan Torgny hade andra tankar, att nå den bästa ”formen”. Pölsa är en form, det upplösta, perfekt osammanhängande. En text i den formen vill han nå. Han har ett mål, en riktning dit han vill med sitt författarskap. Det skulle kunna vara en konstnär som beskriver ett mål. Att skriva som en pölsa, skulle kunna vara måla likt pölsa… Osammanhängande perfekt form!

Nästa Lindgrenbok jag ska läsa, det blir Klingsor, och det ska göras sakta. Kanske förstår jag bättre då.