Livsviktigt är det, syret. Man kan klara sig med mindre, överleva men inte mår man så där riktigt bra. Utan att snurra runt i miljöområdet, är det bara att konstatera att få saker är viktigare än luften vi andas.
Den här bilden påbörjade jag vid kursen i Umeå förra sommaren. Lars A Persson guidade i collagens konst i akvarelland. Hans teknik var riktigt luftig, alltså med mycket vitt i bilden. Akvarellbild rivs i bitar som sedan limmas på vitt papper. Jag var inte alls bekväm med det. Dessutom ska de bilderna som rivs sönder ha riktigt bra delar.
– Usch, det gör ju ont….
Nåväl, jag är ju någorlunda uppfostrad, så jag rev och limmade. Lars konstaterade att jag behöver träna på komposition.
Efter kursen tog jag fram bilden igen, rev bort delar av vissa bitar, blandade färg och fyllde i de vita områdena. Färg på avrivna delar, typ trasigt akvarellpapper bildade en oväntad effekt.
Man ska ju inte påtala för andra vad man ser i en bild, men jag ser en ung vuxen kvinna ute med en sittvagn. Utomhus i syrerik ren luft! I mina ögon är den mindre bilden suffletten.