Materialsporter. Ordet har en negativ klang i mina öron. Det gäller att ha rätt material för att ha nån chans och det är förutsättningen i ett antal idrotter.
I min ungdom var slalom nästan ouppnåeligt. Det var inte bara skidor, pjäxor och stavar som var dyra. Det kostade ju att ta sig upp i liften med. Men när den lokala sporthandlaren hade utförsäljning fick jag det som behövdes, billigast möjligast. Läderpjäxor, slalomskidor av trä…. Jag har aldrig riktigt fastnat för ”nerförs”. Men det behöver förstås inte bara bero på materialet.
I målarlandet handlar det också om material. Jag vill alltid ha med mina tuber, mina plastburkar för färgerna och penslarna när det ska målas.
Fast ska jag rangordna material är nog papperet det allra viktigaste. Dåligt papper, för mig är det detsamma som:
– Låt bli att måla!
Inte utan min stradivarus! Penseln med den smala yttersta på borsten och den bakre tjockare delen gör att den ändå kan hålla en icke föraktlig mängd vatten. Fina linjer eller tjocka streck – den grejar allt.
Vad gäller målerimaterial har jag haft tur. Min mammas målarsaker fick jag ta över i min uppstart och en av mina systrar gav mig ett antal tuber ”Cotmans”. Efter det har jag kompletterat succesivt. Mest handlat via postorder men uppskattar att hitta riktiga affärer. Målargodis!