Akvarellen är basen i Helena Linders måleri, även om hon experimenterar en del med andra tekniker. De verk som hon visar på Galleri Galaxen i Sandviken är mycket akvarelliga – vattniga gestalter i rinnande miljöer.

”Trots allt” har hon valt att kalla utställningen. Landskapen ger prov på en fin färgbehandling, men akvarellerna tillhör en så utslätad genre att det är svårt att utmärka sig. I ett par av verken tänder dock utställningen till. Som när hon kryper nära och målar en yta, struntar i yttre former och koncentrerar sig på ett ytskikt, då händer någonting med färgen och texturen.

Resultatet ser ut som en hittills okänd bergart eller lövet från ett träd i en främmande skog. Lika fascinerande är det på något sätt sjukliga, grönaktiga ljuset i en av landskapsskildringarna, där det ser ut som om ett norrsken har fått fast form. Men överlag är det en utställning som har svårt att kommunicera.

”Trots allt” visas på Galleri Galaxen i Sandviken till och med 9 februari.

KE

 

– That´s it! Face it! Svårt att kommunicera, just det känns inget vidare.

Dottern 15 år sa:

– Men vaddå? Många skulle vara glada att få den recensionen första gången. Klokt av henne, det där behöver modern höra.

Även om den känslan inte riktigt infinner sig, förstår jag i huvudet att det behövs nån som säger som det är och inte BARA är snäll. Jag vill helst av allt utvecklas i mitt målande. Så ””” Joó, jag behöver det”””

KE vill ha mera muskler, mera tryck, min tolkning. Bilderna når inte fram.

Om det blir så i fortsättningen, det beror på känslan hos mig när jag målar, för på beställning funkar det inte. Men jag tar det med mig….