Tillsammans med make och dotter har jag varit på Irland i sex dagar. Vad trodde jag om vädret?
Ja, regn så klart!
Och vi fick regn, men bara några millimeter på precis rätt plats nämligen här:
Killer Sheep i Connemara.
Yes att det regnade. Vi fick se en m y c k e t starkare vy med de regntunga skyarna.
Nästa anhalt i Connemara var slottet som byggdes under slutet av 1800-talet av en förmögen amerikan som kärleksgåva till hans kärlek, en irländsk kvinna. Bygget tog ganska många år. Efter nio barn var det färdigställt. Frun hann bara bo i det färdiga slottet i fyra år innan hon tragiskt avled i tyfus, inte i Irland utan under en resa i Egypten. Den olycklige maken byggde då en kyrka för att hedra den avlidna och ett mausoleum där stoftet efter frun fick spridas. Slottet med en stor trädgård, kyrka och minnesbyggnad är en riktig turistmagnet i Connemara.
Aran Öarna som ligger längst västerut i Irland har jag ju haft som ett mål, jag ville dit. Och check – nu är det gjort. En timmes bussfärd från Galway, till det 45 min i båt, sen är man på Inishmon, den största av öarna. Vid hamnen finns det ett litet samhälle. Resten av ön är relativt glest befolkad. Överallt finns stengärdsgårdar. Jösses vad öborna på Inish byggde inhägnader för länge sedan. Vilken fördel för dagens jordbrukare. Inga stängsel att sätta upp och ta ner. Sparar både tid och pengar. Hela Irlands jordbrukslandskap har stengärdsgårdar, men inte så tätt som på öarna.
Det som ön är mest känd för, den stora sevärdheten är klipporna vid fortet Dun Aonghasa. Vi cyklade ut till Dun den hetaste dagen på 20 år (!). Svettigt är bara förnamnet, men det var det värt.
Såg vi bara natur?
Nej vi bodde i Dublin och Galway, men de har inte varit de största highlightsen. Connemara och Aran öarna spelade första fiol trots Trad of the Proms, en konsert med irländsk folkmusik och proffsiga riverdancedansare.
Den gröna ön levererade! Go Ireland!