Varför gå emot istället för att gå med? I alla fall när det gäller måleri, i många andra fall kan det vara riktigt illa att vara medlöpare. Men med pensel i hand kan det gå som en dans… eller inte. Inget konstigt med det.
I morgon är det Stockholm Maraton. De som tränat åtskilliga mil klarar det utan att helt ta slut. Andra får gå/springa bara på vilja, de kommer oftast i mål med, fast med skavsår och andra blessyrer, senare än de vältränade. Stackars dem! Fast det är frivilligt…… Fantastiskt att så många har ork att gå iland med mer än 4 mil. Det har inte jag. Den eventuella kondition jag har i såna situationer rinner iväg före start. Så alla maratonlöpare är vinnare i mina ögon.
Utställning är också frivilligt. Inte så svettigt men en utsatt situation. Att ge sig in i det stavas med tre bokstäver: M-O-D. Det ger energi att måla mot ett mål och jag måste träna, träna.