…. är det inte inför en utställning. Det är styr och ställ innan allt är klart. Visst är det en lösning att lämna in inramningen till ett proffs, men det är inte möjligt för mig. I den prisklassen är inte mina tavlor.
Den här lördagen har gått i passpartouernas tecken.
Attiraljerna jag köpte för ett år sedan har dammats av, t ex skäraren.
Oj vad kraft jag fått lägga för att komma igenom passpartouarken. Tummen är smått överansträngd.
Somliga bilder får leva vidare mera fritt. Är de målade ända ut i kanten får några stycken klara sig med en vit bakgrund.
Glas fattas! Jag kan gilla bildernas torra yta, utan den glans och de speglingarna som glaset orsakar.
Men att våga vägra glas – där är jag inte än.