Smedjebacken 1987. Farmor Ester och två av hennes svägerskor, farfars systrar Viola och Vesta. Kortet på dem får vara mitt bidrag till Internationella Kvinnodagen här i målarrummet.
Tre kvinnor födda kring år 1900, hemmafruar och barn av sin tid.
Om farmor varit ung nu är jag säker på att gått i skola mer än 9 år, eller 12 år (om inte nån trotsig tonårstid drabbat henne hårt, näe, det hade det nog inte…). I hennes barndomshem fanns bibel och almanacka, hon läste i båda. Henne kunde man fråga vilken dag Sigrid/Evert hade namnsdag. Matematik och Kristendomskunskap var favoritämnena i skolan.
From uppväxt gav henne en kristen livssyn. Jag vet ingen som tror så mycket som farmor var troende. Nu kan man tro att vi barn blev övertalade, övertygade till hennes tro, men så var det inte alls. Ödmjuk som ingen annan fick vi vara, duga, bli älskade precis som vi var. Fast vi visste att hon skulle bli ledsen om vi spelade kort, det var syndigt, så det gjorde vi i smyg. Hon gillade att vi gick i söndagsskolan, så den var jag en del av i några år (det var inte så kul! Förlåt farmor!).
Hon var inte missnöjd över hur livet blev. Snäll man och en son, min pappa, som fick honung av sin mor. Pappa hade möjlighet läsa vidare, men han var lat i skolan, säger han själv. Ville jobba och tjäna pengar som 13-åring.
Farmor hade nästan ingen egen inkomst efter att hon gifte sig 1927. Sålde lingon på sensommaren och hjälpte till ibland på Herrgården. Hon var inte yrkesverksam utan tog hand om hemmet, ett rum och kök plus sovalkov. Hennes engagemang gick till Missionsförbundet. Tänk vilka resurser de här tanterna satt på, som kunde ha nått ut i större sammanhang. Nu var hon verkligen tillfreds med sitt liv, och att få pension var en gåva hon delade med sig av, till oss barnbarn och till kyrkan. Hon gav bort det hon hade och fick svårt att få det att gå runt ekonomiskt när hon behövde flytta till ett boende med vård.
Det har förändrats, de allra flesta kan försörja sig själva (och sin familj) och möjligheten att studera vidare är mycket större för de flesta. Fast tittar man i statistiken är högskolestudier en klassfråga.
På högskolenivå är tjejerna i majoritet, men lönemässigt tjänar män fortfarande mera än kvinnor.
Undra om det en dag handlar mera om att vi är människor och inte så mycket man eller kvinna. Idag behöver vi Internationella Kvinnodag, i vårt land och andras. Jämställt samhälle, det borde gå fortare.