Bara för att, sådär utan anledning, lite färg och mer eller mindre vatten. Pappersbitar som sedan inte går att slänga utan bara ligger kvar i lådan, anonyma. De är som gamla foton, minns ungefär när och var men inte varför.
Det är såklart kul att få ställa ut, få visa mina bilder. Men det är inte riktigt bekvämt, känns avklätt på ett mentalt plan (oj då!).
I målarrummet måste all sån känsla VÄCK!
Just play it!
