I stugan har jag en mängd saker som påminner mig om tidigare generationer, bland annat mormor Ester. Hon föddes i Jämtland år 1900, i en syskonskara på över 10 var en hon av de yngsta. Bondjäntan som verkligen lärde sig arbeta. Ska jag vara ärlig var hon mera arbetsam än min morfar. De hamnade i nordöstra Ångermanland, flyttade efter morfars föräldrar som sökte sig till bättre möjligheter med boende, arbetsmöjligheter och mark. Min mamma och hennes bror växte upp i mycket fattiga förhållanden.
Kanske var det fattigdomen som gjorde min mormor till en riktig ”ta tillvara på allt”, spara alla snörstumpar, diska ur plastpåsar och använd dem igen, passa på att hamstra när tillfälle gavs.
I den sylåda jag har efter mormor finns en plastpåse med stumpar av band och små spetsar, ett par fingerborgar och några gummisnoddar.
Nu har lite tråd från lådan fått ta plats på en av mina bilder. Jag har tänkt länge, och nu var det dags, sy några stygn på en bild. Det blir fler gånger med nål och tråd, och vem vet, kanske någon spetsstump.
Mormors sylåda
2 kommentarer
Det låter som min farmor Hulda. Jag har ärvt både fina spetsar, snörstumpar, tyglappar och urdiskade plastpåsar 🙂 Ger lite extra känsla att återanvända gamla sparade saker i en målning.
Ja, Elin! Min mormor var duktig på att spara hon med.
För länge sedan läste jag om din farmor. Jag tror min mormor och din farmor var snarlika. Skulle säkert ha gillat varandra
Det att använda textil i målningar ska jag ta tag i. Egentligen har jag mera textilerfarenhet än inom måleriet. Men bytte fokus för 10 år sedan.
Härlig målarsommar har vi iallafall