image
Blandar vatten med färg från tuberna bränd sienna och bränd umbra.
Häller ut färgerna på ett uppspänt akvarellpapper av okänt märke av B-kvalité.
Vrider och vänder, färgerna rinner till en början snabbt omkring, några minuter senare har rinnet övergått till en saktgående färgmassa som masar sig fram.
Jag tittar på vad det blev —- det blev ingenting.
Inget som ropar
– Jag är ett tak, måla några väggar!
Eller:
– Här står jag, ett humankapital som önskar axlar, hals och ett huvud.

Nej, inget talar till mig! Då tar jag fram en rund, ganska krallig pensel. Moddlar runt bland färgerna. Cirklar, fram-och-tillbaka, mönster hit och dit tills ytorna blir en bearbetad massa. Kanske liknar det dimma, rök, os, ja nåt diffust. Lite som det kan vara ibland, oklart. Det går att vila i det disiga.

Försöker övertala mig själv:
– Allt räknas! Det går att stå ut med det oföreställande…. Är det Lingrens Pölsa?
– Nej, skulle inte tro det!