Höst, pendlar mellan rusigt uppåt och melankoli i gråare anslag. Det är så vackert ute att det gör nästan ont. Nån sa att det är ovanligt vacker höst, jag håller med.
Skulle förstås gärna måla det vackra, men det går inte att återge annat än med kameran, i allafall för min del. Det duger att bara se också.
Kosprång appellerar till rusigt uppåt, fast på våren.