Undrar varför det är enklare att försöka sig på mänskliga varelser när utgångspapperet är misslyckat, kladdigt och med strukturpasta. På nåt sätt finns det en given gräns, gammal färg ska ge nyans till näsa eller panna.
Att fästa ett ansikte på vitt papper är svårt, upplever jag. Det blir platt och enkelt på gränsen till ….. Ja, till vad? Nåt jag inte gillar iallafall.
Kvinnan som kröp fram här är lite från gammeltiden, kanske en drygt hundraåring som hälsar på.