Helenas målarrum

Målningar och annat

Meny Stäng

Kategori: Tankar (sida 1 av 11)

Akvarellkurs med Lars

Kursledaren Lars Holm från Uppsala håller i kursen som jag snart är klar med, här i Harstad i norra Norge. Lars är en mästare på att ge push och riktigt bra vägledning. Rekommenderar alla som vill måla akvarell att gå kurs för honom. Riktigt hög klass, om du frågar mig!
Vilka dagar vi har haft, en resa i teknik med stark underton: personligt måleri. De här dagarna får högsta betyg!
Han har utmanat oss 10 kursdeltagare med jämna ytor, skrap, monotypi, skissa och måla, landskap och människor mm.
Idag fick vi 10 uppgifter. Utifrån en skolfotografering från 1965 skulle vi måla någon eller några av eleverna.
Kostymklädda pojkar och flickor med tuperat hår. Porträtt. Gärna i fräcka färger.
Fantastiskt roligt, humoristiska porträtt i mitt fall där ingen kunde hämta igen vem jag målat porträtt av.
Än en gång: personligt måleri….

I morgon, mot eftermiddagen, startar Inger och jag resan mot Oppdal, där hon och hennes familj bor. Det är 102 mil och kommer att ta tid. En övernattning i Mo I Rana måste till.

Hem till Ockelbo är det ytterligare 58 mil. Den resan får bli mot måndag eller kanske tisdag.

Efter de här dagarna känns akvarellmåleri mycket roligare än det gjort på flera år.

Bilder i huvet, önskan om klös

Längtar! Igen!
Det liksom river i mig, jag tänker collage, struktur, färg. Alltihop med klös.

IMG_8961

Det kommer förstås inte på en gång. I morgon söndag, önskar mig lite medvind. Målarglädje i en koncentration som helst går att ta på. Bubblan….
Fånigt nog är det skidåkning som stör. Jag gillar att titta på skidskytte och längdåkning på tv. I morgon går det att fastna vid tv’n. En kompromiss är att låta iPaden rulla med svtplay direkt bland målartuber och burkar.
Påskhelgen kommer jag och mina målningar att hänga på Wij Trädgårdar hemma i Ockelbo. Ett målarmål som är inspirerande. Känner mig otålig inför att få måla med sikte mot påsken, nästan irriterad och otålig. Vad 17, kom igen!!! Kööööör!!!
Kul att få måla en hel söndag.

Förhoppning om att hitta ett mål, eller inte

Skriva är att tänka, utan tänk inget skrivet. Iallafall inte för mig. Text kommer inte plättlätt. Det ska vridas och vändas på ord och meningar.
Är inte nån som löser korsord heller, tålamodet tryter liksom vid soduko och andra utmaningar.
Koppla ihop ord med måleri, det är roligare. Jag tror att det hjälper mig att vandra vidare på stigen med målandet i siktet.

Man bör ha ett eller flera mål med det man brinner för, det läste jag nånstans häromdagen. Såhär i samband med nytt år är det ju ofta mål som räknas. Tänker på ett större mål än det att måla till nästa utställning. Mål på ett annat plan.

Har jag nåt mål med målandet? Vad skulle det kunna vara?
Hitta mitt uttryck och språk. Ett eget! Om det nu skulle vara möjligt att vara så unik med färg och annat. Inspiration kommer ju oftast från andra ”målare”. Jag erkänner rakt av att det som jag hittar i Pinterest är stor inspiration.
Abstrakta, ofta blandteknik och på nåt sätt fria i sina uttryck.
– Fria?
– Ja, precis så. Fast verkligen inte alla i hela P. Men på nåt sätt har jag hittat en ådra, ett flöde, med det som är bara ren skär inspiration.

Mål? Det tål att grunnas på!

Förändring

Jag sitter på Norrtåg, på väg söderöver efter kort visit i Västerbotten och Lappland. Andledningen är en begravning igår. En svåger till mig har hastigt ryckts bort från jordelivet. Alltför ung för att lämna sin familj och oss andra. Trots den vackra ceremonin i hembygdens kyrka kan jag inte påstå att jag förstått det än. Aldrig mer kommer vi träffa honom. Döden är riktigt svår att förstå sig på.
Påverkar händelser mitt måleri? Det är inte så att jag är tvärsäker på den saken. Kanske – kanske inte. Min upplevelse är att målandet är i en bubbla och jag har aldrig en tanke på motiv utan det prövas fram och tillbaka. Förstärker det som visar sig.
Färgerna är däremot ingen slump, inget blunda och nappa tag i en tub. Men vem vet, det kan gå åt det hållet. För det är lätt att hamna i samma kulörer. Hittar jag en fin grön blandning brukas den tills den är slut. Jag tycker att det är svårt att få till en godkänd grön variant. Har tyvärr inte hittat någon variant som jag kan använda rakt av, från tub. Okej, ibland olive green…. inte ofta.
Grön verkar vintern fortsätta att vara. Fördelen är att hundpromenaderna enkelt kan göras i skogen. Det är bäst att vänja sig med milda vintrar, det är så vi får förvänta oss framtida vintrar. Åtminstone i Södra Norrland.

Sorg

Som hundägare vet vi att livet för en hund inte blir så långt. Vi hade två hundar tills i tisdags. Stina, lagotto och 9 år. Koffi, labrador och snart 14 år.
Tanken att det skulle komma en dag när sjukdom skulle göra att vi måste ta beslutet att en gammal hund måste få sluta sina dagar, har förstås funnits tidigare.
Trots att det inte var en överraskning kom den dagen inte lägligt, när vi måste besluta att det var dags att somna in. Vi ville ha mera tid tillsammans.
Koffi, en så snäll hund, snällast av alla. Som vuxen var han en fredsfurste, precis som det var tänkt när vi köpte honom som valp och han fick bli namne med Kofi Annan, FN:s generalsekreterare 1997-2006. Fredspristagare 2001.
Hundhimlen har fått en gentleman! Koffi fattas oss!

Ord

Två anledningar till att jag måste fundera ut orden som är jag och måleriet.

1. Konstföreningen Oden i Sandviken har bjudit in mig till att berätta om mitt konstnärsskap, jag kallar det hellre måleri eller kreativt collorerande. Nåväl. En söndagkväll med julbord och konstprat. Konstigt (…) nog är jag inte nervös. Inte än. Några lösryckta ord bland anteckningarna i mobilen är en start. Det är drygt en vecka till det är dags. Jag tar med några målningar och åker till Bruksmässen. Utgår från att medlemmarna är snälla och välvilligt intresserade.

2. Tre ord ska berätta något om mig och målandet inför Gästrik Konst under påskhelgen. På hemsidan inför samlingsutställningen ska varje utställare ha just tre ord om sin konst. Gärna koncist, för kort är det ju. Det kommer inte vara avgörande för hur helgen blir, men om de tre orden känns som pricken över i skulle vara toppen.
Process – frihet – obegränsat – lek – känsla – otippat – temperament – resa – Målarland

Mål att måla mot

Så är det halvtid för Länskonst 2016 i Sandvikens Konsthall. Utställningen stänger i början av december. Juryn okej’ade en av mina tre inlämnade målningar. Det känns såklart bra att få vara med. Minst lika roligt är det att kollegan både på jobbet och i måleriet, Kicki, har två alster på Länskonst. Att få ok första gången är enormt boostande. Efteråt är det KÖR PÅ som gäller.
Nu är det gott om tid till nästa utställningstillfälle, påskhelgen -17, Gästrik Konst.
Jag rotar på med diverse ingredienser. En mix av olika typer av färger, papper, skrapverktyg, metall, spackel och annat som kan ge ett mervärde.
Canvasduk har i mångt och mycket fått ersätta akvarellpapper. Det blir ofta varv på varv av olika komponenter. Yes, vad kul det är att rota runt, leta efter bra kombinationer och känna att friheten är stor. Jag har tänkte plocka fram nåt textilt att använda, limma eller sy fast, måla eller inte….. det finns mycket att göra!

Hitta hem

Jag hade turen att kunna åka på kurs i Frigliana, Andalusien, Spanien i år igen. Fem målardagar i hänförande område. Mysigt litet hotell med vacker vy mot både byn och Medelhavet. Huset vi höll till i på kursen låg ett antal meter högre över havet, där var sån utsikt mot havet och Nerja att…… Det är svårt att sätta ord på. Wow!!!!!

Fem dagar med gott om tid till att måla. En ynnest! Men blev det då målningar som jag blev nöjd med?

-Nej, verkligen inte!

Det är svårt att veta varför. Kanske blev det inte tillräckligt lugnt för mig, jag som drar mig undan i mitt målarrum, endast i sällskap med P1 i radion. Tillsammans med 13 andra ville jag för mycket. Synd, men det är nog så jag fungerar. Behöver lugnet, att kunna jobba i min kupa. Nu var resan verkligen inte bortkastad. Jag fick inspiration, och har haft en längtan till mera tid i målarrummet sedan jag kom hem från målarkursen.

Apropå rummet. Jag är så nöjd med tillskotten där.

Höj- och sänkbart skrivbord

Höj- och sänkbart skrivbord

Dessutom två skåp som döljer alla målarattiraljer, de flesta får plats. Jag slipper se dem, när de inte används.

image

Allt beror förstås inte vad som finns i rummet. För min egen del betyder min trivsel mycket. Bara det att slippa se tuber, vattenbyttor och annat, det är stort plus för min. Att jag dessutom kommer att kunna ha ett arbetsbord som är perfekt till att stå och måla…. Yes! ….. Tacksam!
Jag ska mysa i rummet så ofta det går framöver. Länskonst 2016, ansökan är gjord. Tre bilder ska lämnas in om ett par veckor. Vilka är oklart idag.

Mot varmare breddgrader

ELVA dagar, inte ens två veckor. Turen går till Frigliana, några kilometer norr om Nerja, Andalusien i Spanien.

Vi var i kanten av byn för ett år sedan, samma ändamål, MÅLARKURS……. Yes! En gång till till vackra byn utan turismplastik och fällor av olika slag. Love it! Min tanke är att inte dra mot Medelhavet, ska ta tillvara på tiden på det sätt jag vill.

Nu ska det ju målas med. Höjdpunkt naturligtvis. Mats Pettersson är kursledare och hans kompis Håkan (efternamnet har jag glömt) ska ordna luncherna under kursdagarna. Vi håller till i Håkans hus när det ska målas. Boendet är i ett litet hotell som ligger närmarecentrum i byn.

Vi är fem stycken som målade på Villa Parilla förra året och som nu åker tillbaka, samma by, annat boende, annan kursledare. Det var en härlig vecka i Parilla och det finns förutsättningar för minst lika fina dagar den här gången.

Tillsammans med två andra målare har jag försökt komma igång med målandet. Gått sådär… Akvarell blir, av förklarliga skäl, den teknik som kommer att användas mest. Det bästa med akvarellfärger stavas packning. Små tuber jämfört med akrylfärgernas behållare. Papper kontra canvasduk. Det är plus plus för vattenfärgsmåleri, kort och gott.

Nästa helg, tagga vattenfärg…….

Lyckosam

Mitt i semesterbruset är det dags att hänga bilderna i Tallbo. Jag ska dit i morgon och min önskan är en välhängd utställning. Min man och mitt stora stöd i arbetet följer med. Gudskelov för det!

Pressvisning dagen efter och så vernissagen. Nervöst! Jag är ändå lyckosam som får lov att vara med på Tallbo, resten av plustecken framöver är bonus.

Ett annat bonus ikväll är att ”Bandana” flyttar till Umeå utan att mellanlanda i Tallbo. Inte bara Umeå utan närmare bestämt Röbäck. Jag är väldigt glad för att det finns folk som vill leva med någon av mina målningar. Glad och förvånad! Jag målar och alster byter hem ibland, otippat att det blivit så.

Mantrat är: Alla kan! Färg, papper och pensel är en start, sedan finns det många variationer. När jag säger att alla kan händer det att folk blir lite provocerade. Jag menar inte att uppröra, utan hoppas att flera ska se en möjlighet och inte hinder. Brukar likna målandet med fysiskt träning. Alla kan svettas och gör man det ofta händer det saker. Självklart ska man känna lust att måla/träna.

Nu måste knopp och kropp få sova. Viktig dag i morgon!