Helenas målarrum

Målningar och annat

Meny Stäng

Kategori: Skogen

Flera steg……

….. med kryckor i skogen. Älskar att vara där även om det bara blev en kortare sträcka, så här första gången efter höftoperationen. Jag ska alltid uppsöka skogen så länge jag kan gå. Hundarna är lyckliga när de får sträcka ut i mossa, blåbärsris och hoppa upp på stenar.
Målarrummet har rensats, en massa prylar sorterat och ja, lite färg fick ta plats på en ofullbordad målning. Men än är det en bit till längre stunder i Målarland. Min höga stol och målarbordet är inte optimalt. Jag ska klura på en lösning där vinkeln i höften är bra så jag kan sitta en längre stund.

I väntan på lösning stickar jag vantar till en av sönerna. Nytt för mig att göra tummar, men med tungan rätt i mun ska det gå……

Syrerikt och energigivande

De finns, men inte så mycket av dem, blåbären den här sommaren. Inte där jag gått iallafall. Faktiskt gör det inte så mycket, jag gillar att vara ute dryga timmen i bärskogen med hundarna. Rensningen av bären är enkel när det inte handlar om massvis.

I mitt fall fyller bärturer två funktioner, bunkra bär (kanske äta upp dem direkt) och se till att Koffie och Stina får en skogstur.

image

Mer eller mindre bär, skogen är bäst på att fylla på energinivån, för min del. Tackar de högre makterna för allemansrätten.

image

Moder Natur

Ett besök i en helt vanlig svensk skog. Inget vidunderlig vy men ändå energigivande så här på en torsdag. Fördelen med den här årstiden är att gräset och myggen sover. Marken är lättåtkomlig och ingen bits.

image

Längsta utsikten är uppåt.

image

Allt går att äta.

image

Stina Strävsam innan hon rullade sig i…. vad det nu var.

image

I boken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige beskriver Lagerlöf det här området, norra Gästrikland, som stenrikt. Det är alldeles sant.

image

Jag, som ofta går igång på ytan på målningar, som slät som sammet, skrynklig som ett gammalt äpple, strävt, stickigt osv. Här lite textur i björksammanhang.

image

Semester i morgon. Jihaaaa!!!!! I morgonbitti blir det termos med till vårskogen, jag och mina bundsförvanter doggarna.

Vår

Som hundägare måste man ut. Eftersom jag inte tycker att koppelpromenader är så roliga väljer jag ofta att gå i skogen istället för på vägar.
Häromkring har vargar visat sig mitt bland bebyggelse, nya revir har visst bildats. Kommunen och många invånare vill ha skyddsjakt när djuren är så orädda och närgångna. Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker om det, bara att det bör vara skogen som gäller för gråben….

En del säger att de inte törs gå i skogen längre, så är det inte för mig, jag tänker att det ska gå bra, tills nåt annat visat sig. Nu håller ju djuren även till i byn så då spelar det kanske ingen roll…..
För min egen del är jag mera rädd för björnar än vargar. Hundarnas största hot är ju förstås en hungrig varg. Hittills har jag/vi vare sig sett varg eller björn. Däremot hamnade jag och hundarna nära några framrusande älgar en gång, men de var nog räddare än vad vi var, för vi hann inte riktigt med.

Jag tog några bilder med mobilen, det är ju speciellt när all snö försvunnit och det doftar jord i skogen. Lättillgänglig natur som alla kan ta del av. Tack för det Allemansrätten!

Tillgängligt för alla

Tillgängligt för alla

Myrmark en marsdag

Myrmark en marsdag

Vårgrönt i backen

Skönhet

En bit av ett gammalt träd. Slät grå yta med fina streck, stocken ligger inbäddad i ljung och lingonris. Mycket kan jag vara utan men inte tall, gran, björk och myr. Skogen är bäst!

image

Mitt rätta element

Innan snön

Bråttom, bråttom…. nu gäller det att ta sig ut i skogen snabbt när arbetsdagen är slut. Det mörknar tidigt och pannlampan tänker jag vänta med. Få gånger är jag så populär under ett dygn som när doggarna får sträcka ut i bushen. De njuter av att i frihet få jaga varandra, rulla runt i mossan och riset, lukta på allt som finns och ibland lägger de sig i en lervälling, eller ännu värre, rent ut sagt i skit. Då är de billiga, kan jag säga.

Koffie Matvrak

Stina skälldam

De är mina bästa skogsmullar!

Det är mycket jag inte kan vara utan, både hundar och skog kommer rätt högt upp på listan.

Inspiration vid Rönnåsen

Jag, Anna och hundarna startade dagen med en skogstur vid Rönnåsen. Utsikten från Friluftsfrämjandets stuga är helt magnifik, och inte blir den sämre av höstlöven som fortfarande håller fast vid björkar, lönnar och rönnar. Kaffepaus vid stugan halv tio en tisdags förmiddag. Livskvalité!

Slalombacken

Klapperstensfält

Blueberry fields forever

Plocka bär är en tradition under augusti och september.

Blåbär på ett ljungbeklätt hygge

Att ha fixa sylten själv har jag vuxit upp med och är en självklarhet. Präktigt? Kanske det, men också roligt att göra som ekorren, samla inför kallare säsong. Fast saft var det länge sedan vi kokade så präktigheten  är långt ifrån konsekvent. Det gäller det mesta, när jag tänker efter. Nåväl….

… tillsammans med syster Anna har jag plockat några liter.

Lagom mängd, för de ska ju rensas också.

Lunch! Goda bär, godast när de är färska förstås.