Småmålandet, det vill säga måleri som är pillrigare än vanligt, känns helt rätt numera….. ett tag framöver iallafall.
Stora papper med de breda penslarnas målande kräver mera energi, upplever jag. Att inte låta färgerna rinna ursinnigt utan ha mera kontroll. Snöa in på ett litet område, ett smalt svart streck, jag kallar det meditativt målande.
Men de som verkligen vet vad de vill åstadkomma, har fullständig kontroll, de kan säkert tycka att ovanstående bild inte alls stämmer med det min beskrivning. Det går ju att vara mycket mera exakt med sina penseldrag.
Sienna, både bränd och rå, de värmer och gillar varandras sällskap. Mitt första beslut, när jag ska starta upp, och som är det enda jag bestämmer mig för en bra stund, är vilka tuber som ska användas. Oftast låter jag kulören vara ifred, blandar sällan innan, men om färgerna beblandar sig på papperet gillas.