Helenas målarrum

Målningar och annat

Meny Stäng

Akvarellkurs med Lars

Kursledaren Lars Holm från Uppsala håller i kursen som jag snart är klar med, här i Harstad i norra Norge. Lars är en mästare på att ge push och riktigt bra vägledning. Rekommenderar alla som vill måla akvarell att gå kurs för honom. Riktigt hög klass, om du frågar mig!
Vilka dagar vi har haft, en resa i teknik med stark underton: personligt måleri. De här dagarna får högsta betyg!
Han har utmanat oss 10 kursdeltagare med jämna ytor, skrap, monotypi, skissa och måla, landskap och människor mm.
Idag fick vi 10 uppgifter. Utifrån en skolfotografering från 1965 skulle vi måla någon eller några av eleverna.
Kostymklädda pojkar och flickor med tuperat hår. Porträtt. Gärna i fräcka färger.
Fantastiskt roligt, humoristiska porträtt i mitt fall där ingen kunde hämta igen vem jag målat porträtt av.
Än en gång: personligt måleri….

I morgon, mot eftermiddagen, startar Inger och jag resan mot Oppdal, där hon och hennes familj bor. Det är 102 mil och kommer att ta tid. En övernattning i Mo I Rana måste till.

Hem till Ockelbo är det ytterligare 58 mil. Den resan får bli mot måndag eller kanske tisdag.

Efter de här dagarna känns akvarellmåleri mycket roligare än det gjort på flera år.

Inspiration

Det mesta av den varan finns på webben. Det behöver inte vara målningar eller annat inom konstområdena. Men nog är det bildkonst som ger mig de flesta wow-känslorna.
Pinterest är etta, Instagram nummer två och sen finns det förstås diverse bloggar.
Den här helgen ska förhoppningsvis också bli inspirerande. Jag är på väg till Stockholm. Främst för att hälsa på ett av mina barn med sambo, som nyss flyttat till huvudstaden.
Vi kommer att hålla till på Söder, och några besök på gallerier ska det bli… ska strax googla gallerier på Söder, sen se vilka utställare som är igång nu. Alltmedan bussen rullar närmare stadens centrum och trafiken snart kommer att bilda köer. Fredag eftermiddag, klockan är snart fem.

Tacksam

Påskhelgen var magisk. Många kom, samtal om måleriet duggande tätt, fika med mina utställningsgrannar, Birthe och Börje varje dag (båda passade på att fylla 83 år under påskhelgen, pigga, pianospelande  och ruskigt erfarna) och även i år spelade och sjöng Erik Olsson i högtalare. Han godkände att musiken spelades under hela påskhelgen. Eriks sångröst och den musik han skapat är magiskt. En ära att få möjlighet att kompa mina bilder med den musiken i luften!

Jag är SUPERNÖJD!!!

Drygt tjugo bilder hittade nya hem…… Lite av ett rekord för min del.’

Nu ska det målas!

 

Gästrik Konst 2017

Nu rullar konstrundan Gästrik Konst 2017 så sakta igång. Drygt ett 60-tal konstnärer ställer ut runt omkring i västra Gästrikland. Alla presenteras på hemsidan

Vi som kommer att vara med har fått veta var vi ska hänga upp eller ställa fram våra alster. Jag tycker jag har tur som får hålla till i Wij Trädgårdars herrgård, konferensrummet. Där kommer taket att målas innan påsk och då tar man bort alla möbler. Toppen! Ju renare desto bättre!

Cirka en kilometer hemifrån och mitt i den fina miljön, Ockelbos diamant, Wij Trädgårdar.

Mina två första påskutställningar ställde jag ut med Birthe Wesselhöft. Vi höll till i Bunges Kapell i Åmotsbruk och det var starten för mig och utställningar.

Birthe är en nestor för mig. Mångårig erfarenhet och hon har försörjt sig som konstnär. Det är alltid roligt att vara med henne.

Påskrundan invigs i Ateljén på Wij, långfredagen 14 april kl 11.00. Sen fyra roliga dagar i påsk. Yesssssss!!!!

 

Rosa och grönt

En kurs för drygt sex år sedan, vi skulle utforska två olika färger. Göra flera bilder med samma kombination. Jag valde en gul och en svart nyans. De blev riktigt bra, för motivet var inte det viktigaste utan att sätta samman färgerna på olika sätt.
En övning då axlarna sjönk och det blev en lek med färger.
Övning med grönt och rosa är att kombinera en favorit, grönt, med rosa, som jag sällan använder, vare sig det handlar om kläder, inredning eller färg till bilder. Men så var det dags.
Kan bli en ramning på den till påskens utställning…. kanske.

Bilder i huvet, önskan om klös

Längtar! Igen!
Det liksom river i mig, jag tänker collage, struktur, färg. Alltihop med klös.

IMG_8961

Det kommer förstås inte på en gång. I morgon söndag, önskar mig lite medvind. Målarglädje i en koncentration som helst går att ta på. Bubblan….
Fånigt nog är det skidåkning som stör. Jag gillar att titta på skidskytte och längdåkning på tv. I morgon går det att fastna vid tv’n. En kompromiss är att låta iPaden rulla med svtplay direkt bland målartuber och burkar.
Påskhelgen kommer jag och mina målningar att hänga på Wij Trädgårdar hemma i Ockelbo. Ett målarmål som är inspirerande. Känner mig otålig inför att få måla med sikte mot påsken, nästan irriterad och otålig. Vad 17, kom igen!!! Kööööör!!!
Kul att få måla en hel söndag.

Ateljé eller målarrum

Vi har planer på att göra vårt fritidshus till året-runt boende. Det finns en hel del att göra, milt uttryckt.
Huset är från början två lägenheter á ett rum och kök med sovalkov. Två familjer bodde där till nångång på 60-talet, efter det bodde ett äldre par i hela huset. Sedan 20 år tillbaka har det mest stått tomt. Vi köpte det för snart 14 år sedan.
Nu är planen att vi ska flytta dit.Det blir landsbygd på riktigt i vackra Åmotsbruk.
Det kommer att bli en ateljé till mitt måleri.

Sovrum nu, målarrum senare

Sovrum nu, målarrum senare

Målarrummet ska bli där på övervåningen.

img_8909

Idag kom rörmokaren till huset för att höra om planerna. Det verkar som att det är fullt möjligt att det blir vatten och diskbänk i rummet. Hurra!

Förhoppning om att hitta ett mål, eller inte

Skriva är att tänka, utan tänk inget skrivet. Iallafall inte för mig. Text kommer inte plättlätt. Det ska vridas och vändas på ord och meningar.
Är inte nån som löser korsord heller, tålamodet tryter liksom vid soduko och andra utmaningar.
Koppla ihop ord med måleri, det är roligare. Jag tror att det hjälper mig att vandra vidare på stigen med målandet i siktet.

Man bör ha ett eller flera mål med det man brinner för, det läste jag nånstans häromdagen. Såhär i samband med nytt år är det ju ofta mål som räknas. Tänker på ett större mål än det att måla till nästa utställning. Mål på ett annat plan.

Har jag nåt mål med målandet? Vad skulle det kunna vara?
Hitta mitt uttryck och språk. Ett eget! Om det nu skulle vara möjligt att vara så unik med färg och annat. Inspiration kommer ju oftast från andra ”målare”. Jag erkänner rakt av att det som jag hittar i Pinterest är stor inspiration.
Abstrakta, ofta blandteknik och på nåt sätt fria i sina uttryck.
– Fria?
– Ja, precis så. Fast verkligen inte alla i hela P. Men på nåt sätt har jag hittat en ådra, ett flöde, med det som är bara ren skär inspiration.

Mål? Det tål att grunnas på!

Förändring

Jag sitter på Norrtåg, på väg söderöver efter kort visit i Västerbotten och Lappland. Andledningen är en begravning igår. En svåger till mig har hastigt ryckts bort från jordelivet. Alltför ung för att lämna sin familj och oss andra. Trots den vackra ceremonin i hembygdens kyrka kan jag inte påstå att jag förstått det än. Aldrig mer kommer vi träffa honom. Döden är riktigt svår att förstå sig på.
Påverkar händelser mitt måleri? Det är inte så att jag är tvärsäker på den saken. Kanske – kanske inte. Min upplevelse är att målandet är i en bubbla och jag har aldrig en tanke på motiv utan det prövas fram och tillbaka. Förstärker det som visar sig.
Färgerna är däremot ingen slump, inget blunda och nappa tag i en tub. Men vem vet, det kan gå åt det hållet. För det är lätt att hamna i samma kulörer. Hittar jag en fin grön blandning brukas den tills den är slut. Jag tycker att det är svårt att få till en godkänd grön variant. Har tyvärr inte hittat någon variant som jag kan använda rakt av, från tub. Okej, ibland olive green…. inte ofta.
Grön verkar vintern fortsätta att vara. Fördelen är att hundpromenaderna enkelt kan göras i skogen. Det är bäst att vänja sig med milda vintrar, det är så vi får förvänta oss framtida vintrar. Åtminstone i Södra Norrland.

Sorg

Som hundägare vet vi att livet för en hund inte blir så långt. Vi hade två hundar tills i tisdags. Stina, lagotto och 9 år. Koffi, labrador och snart 14 år.
Tanken att det skulle komma en dag när sjukdom skulle göra att vi måste ta beslutet att en gammal hund måste få sluta sina dagar, har förstås funnits tidigare.
Trots att det inte var en överraskning kom den dagen inte lägligt, när vi måste besluta att det var dags att somna in. Vi ville ha mera tid tillsammans.
Koffi, en så snäll hund, snällast av alla. Som vuxen var han en fredsfurste, precis som det var tänkt när vi köpte honom som valp och han fick bli namne med Kofi Annan, FN:s generalsekreterare 1997-2006. Fredspristagare 2001.
Hundhimlen har fått en gentleman! Koffi fattas oss!