Helenas målarrum

Målningar och annat

Meny Stäng

År: 2015 (sida 1 av 3)

Kompenserar……

…. long time, no see/hear/nothing new to read.
Det långa blogguppehållet, det har inte målats många penseldrag och då blir det heller inte något nytt i den lilla bloggen.

Ägnat målartimmarna idag till varma färger, bibelpappersbitar och vatten har runnit. Blomsprutan kan inte överskattas. Jag har försökt plasta in trägolvet i Målarrummet, men anar att det inte skyddat tillräckligt. När det är dags att sälja huset får det bli ett målat trägolv där. Det är som med bilder, man kan alltid måla över.

Jobba mot flow

Jul- och nyårsledighet…..Underbart! Alla är hemma, och den mysiga julhelgen är över. Nu finns det tid att grotta ner mig i målarrummet. Vinterpratarna i P1 är då mitt sällskap, varvat med uppläsning av någon bok. Jo, längdåkning på SVT Play också, det är svårt att låta bli att lyssna från Paddan.

Skissandet med blyerts eller tusch är temporärt nedlagt. Just nu är det collage, spackel, bibelpapper, akvarell och vit akryl som gäller. Jag vill så gärna ta steget mot mera abstrakta motiv.

Tre utställningar är inplanerade det första halvåret på 2016. Riktigt kul och samtidigt innebär det en anspänning. Hinner jag måla så många att jag har rätt antal målningar som jag är nöjd med? Att måla ett exakt antal som ska passa på till exempel Galleri BGB’s väggar i Hofors, det är en omöjlighet. Ett gäng gångbara ska finnas innan de som ska ramas väljs ut…..
Måla på!

Målartid

Planering ger mera tid! Dygnet får inte flera timmar, åh nej… Jag tror att mitt målande tagit i snitt ca 8 timmar i veckan. Det vill jag fortsätta med. En dag varje helg och någon halvtimme här och där under vardagarna. Uppehåll en längre tid betyder att det blir en tillbakagång, precis som det är med fysisk träning.
Men realistiskt är det kanske inte, en hel arbetsdag i veckan. Jag jobbar heltid i Sandviken, har nästan en timmes pendling gånger två varje dag. Det är i och för sig ingen fara, lyssnar på bok och kan slappn av, till och med slumra en stund. Men det tar tid….
Lyxproblem, jag vet! Bortskämd att ha ett jobb och att kunna ägna relativt mycket tid till mitt stora intresse.
Jag kan ändå ibland längta efter att äga min tid, på riktigt!

Underbar vecka

Lyx, det är en beskrivning på veckan i Frigliana, Andalusien. En ynnest att verkligen få fokusera på att måla.
Tretton damer var vi, deltagarna i akvarellkursen. Lars A Persson visade och vägledde oss. Maten ordnade kocken Sebastian. Fantastisk mat! Ateljén låg mitt i La Parrillas vackra trädgård.
Hitta platsen, färgpaletten! Skissa! Torrt, vått i vått! Naturligtvis massor av annat, tog Lars upp. Det som framför allt gick rakt in hos mig var TECKNA….. Jo, det är sant! Usel tecknare sedan barnsben (nä, inte barn, men sedan läääänge). Det tips jag fick var att teckna upp, skapa kropp, stadga för att sedan dra på med färg. Gärna över linjerna! Tre månader, sex månader. Inte planlöst hoppa mellan olika tekniker.
Jag tror på det magister Persson sa. Axlarna åker ner och jag kommer att teckna. Det blir kul… lustfyllt!
Oaaauuu, jag vill måla nästa vecka också! Men i morgon ska det jobbas! Det blir bra det med! Nån kvällsmålning och ett antal timmar till helgen får det bli.

Akvarell Andalusien

Nu bränns det! I övermorgon åker vi till La Parilla och en vecka akvarellkurs. Vi bor intill byn Frigiliana och inte alls långt från Nerja vid Spanska sydkusten. Fem målarinnor, så kul vi ska ha, det är jag helt säkert på. Sen om det blir några bilder att hänga i julgran (…) det återstår att se. Kursledare är duktiga Lars A Persson, så det kommer inte att handla om kursledaren om bilderna inte blir okej.

image

Det är smått ofattbart att det är dags nu. Jag har förberett mig genom att… vara förkyld. Två dagar sjukskrivning, men nu är halsont och täppt näsa bortmotad. Veckan avslutas med en jobbardag och packa packa och packa. Ska äta middag hos syster med, mysigt innan en tidig uppstigning på lördag.

Medelhavet

Den största resväskan ligger redo i målarrummet. Pappersark har jag rullat ihop så hårt jag kan. Det är knappt en vecka kvar innan flyget tar mig och tre gävletjejer till Andalusien. Akvarellkurs i dagarna sex väntar. Vi ska bo på ett B&B där Lars A Persson håller kursen för sammanlagt 13 målarivriga elever.

Flygbolaget som tar oss till Malaga erbjuder resenärer att ta med extra bagage för att dela ut förnödenheter till flyktingar. Alla som åker med bolaget till södra Europa erbjuds. Vi ska ju till det hav där människor flyr varje dag, tusentals vuxna och barn färdas i dåliga båtar över Medelhavet, flyr krigsdöden men riskerar att drunkna.

När resan går till Spanien är det ingen ide att ta med extra packning. Landet har, som flera andra europeiska länder, stängt sina gränser för flyktingar. Shame on you, Spain!

Tvehågsen åker jag ditner, kul med kursen, men känner en bismak av att åka till ett land vars makthavare visar brist på empati.

Berörd

Flyktingströmmar från krigshärjade, hungersdrabbade och livsfarliga platser som för många är hemma, det är inte nåt nytt. Men plötsligt får vi en eye-opener och vaknar upp.
Det har hänt mig den senaste veckan… eller kanske var starten i somras.
Barn som flyr krig drunknar! Unga behandlas som boskap vid en järnvägsstation. Befolkning i en del av världen ropar -Inga flyktingar hit!
Vilket oerhört lidande det finns. Bilder med panikslagna flyktingar som tagit sig till södra och mellersta Europa, hur kan man nonchalera det.
Jag har beslutat mig för att pengarna som kommer in vid min försäljning av diverse ätbart, konstkort och loppisprylar i Åmots Höstmarknad ska gå till någon organisation som hjälper flyktingar. Jag måste göra nåt, givetvis mest för att varje peng behövs men också för att jag behöver känna självrespekt.
Alla kan göra nåt!

Recensioner

Dubbla känslor, någon med kunskap om konst kommer och tar in utställningen, sedan skrivs recension.
Självklart är det bra att få någons åsikter, men att de ska stå i tidningen till allmän beskådan är lite nervigt.
Den här gången var recensionerna roliga att läsa. Tack till Bodil i Arbetarbladet och Kristian, Gefle Dagblad

Galleri Elixir

Galleri Elixir

Omvälvande tid

Lite som en hålla i sig- dag!
Mitt nya jobb startade idag, mjukstart någon timme på eftermiddagen. Jag blir heltidsarbetande och pendlare, det verkar inte klokt med tanke på målandet. Från ca 35 timmar på jobbet i veckan kommer jag att ha 45, inklusive bussresorna. Men det är rätt! Jag måste bryta en nedåtgående spiral. Den tidigare positiva känslan jag haft på mitt tidigare jobb har kroknat och det måste brytas. Lite stolt är jag över att jag faktiskt gör det, efter 19 år.
Med bra planering här hemma hoppas jag kunna få tid till måleriet. Inte bara en from förhoppning, det MÅSTE gå!

Efter timmarna på jobbet bar det av till Galleri Elixir i Gävle. Personalföreningen på sjukhuset driver galleriet vid huvudingången. Lokalen ligger intill matsalen och kafeterian. Check för hängningen av bilderna. Jo, jag känner mig nöjd och glad.
Bodil Juggas, kulturredaktör i Arbetarbladet kom innan bilderna hängde på plats. Det blir alltså en recension. Lite synd att hon inte såg bilderna på plats…. och vad babblade jag om? Fast naturligtvis kul att bli recenserad!
På lördag är det vernissage!

image

Stöd

Hur svårt kan det vara? Det borde ha varit självklart att använda tvingar för att fästa passpartoulinjalen stadigt på kartongen. Flera år har jag försökt stadga upp linjalen med nävar, kroppstyngden och höft. Ibland har det funkat bra men alltför ofta har det varit problem.
Simpla tvingar är mina stöd de här dagarna.

Stöd kan behövas på flera sätt…. På tisdag är det dags för ”hängning”. Cirka tjugo bilder ska trivas tillsammans, vilka det blir är inte riktigt klart.

Jag har köpt en bild av akvarellkonstnären Muriel Buthier-Chartrain. En fin akvarellisk bild som heter To relay on yourself. Jag valde förstås bilden först, såg sen namnet. Jo, den är precis ämnad för mig……