Den blir sämre och sämre, min förmåga att samla krafter till sånt som jag känner motstånd att göra.
Skriva ner min målarbakgrund till Galleri Majoo till exempel. Det känns naket, typ. Att berätta muntligt är enklare för mig, trots att jag skrivit här, på bloggen, flera hundra gånger.
När målningarna hänger på plats ger också den skrivna bakgrunden intryck. Min man K har korrekturläst och tycker att den är okey/bra/jo’rå.
Det blir mycket jag känner, tycker, menar, vill ….. jag-jag-jag. Undrar vilka ouppklarade behov som styr att jag ger mig ut på utställningars taknock.

Nu är bakgrund/beskrivning skickad till galleristen. Jag har gett honom fria händer att ordna med texten. Spännande…..