Helenas målarrum

Målningar och annat

Meny Stäng

Månad: september 2014

Höst på riktigt

Den roligaste svampen att plocka är trattkantareller. Varför…. jag får hjälp med att hitta dem. Stina, min 7 år gamla hund, har nos för att leta svamp. De två kantarellsorter hon är tränad på är gula och trattisar. Gula är inte så många i skogen, det tar på tålamodet. Annat är det med höstkantareller, eller trattisar som är smeknamnet.
Vi gick en svampletarkurs för några år sedan med kursledaren Anna Hilding i Gävle, bättre person när det gäller hundar får man leta efter.
Även om rasen lagotto romangolo numera avlas med tanke på tryffelsök i Italien, är det inget medfött beteende hos hundarna. De måste tränas upp.
Så ett par år efter kursen, då kom Stina på att
”just ja, jag kan söka upp de där bruna, sätta mig vid dem. Då kommer matte, överlycklig, och jag får beröm, till och med godis”.

image

Igår hittade vi årets första trattisar. Underbart! Hösten är här på riktigt.

En annan syn på saken

Frukostläsningen gav bra vibrationer. Recensionen i Gefle Dagblad var i positiv anda. Men en gåva att få två personers syn på utställningen. Saklig kritik kan aldrig göra skada.

image

Konstrecension ger ändå inspiration

Helt utan förvarning fick jag syn på mitt face på Arbetarbladets kulturnyheter. Visst var jag beredd på att bli kommenterade i tidningen efter onsdagens pressvisning av min utställning på Galleri Majoo i Gävle. Men det skulle gå att läsa kritiken på lördag, nu dök den första upp. Lika bra att få en i sänder.

Innan utställningen på Galleri Galaxen -13 recenserade samme skribent mina målningar. Han var inte nöjd, och om jag inte minns fel tror jag att det handlade om det diffusa då med.
Den gången målade jag med a k v a r e l l. That’s it! Då alltså!
Nu 1,5 år senare är det mixat måleri, akryl, gouache och gesso jag presenterar (jo, gesso får gå både som vit färg och för att göra struktur).

Ändå fastnar recensenten för akvarellerna, att de gärna dimmiga och diffusa. Alltså kliver inte akryl, gouache och gesso fram ordentligt. Jag vill verkligen att blandtekniken märks. Uuuuh, nu vill jag måla mig bort från försiktiga muskler. På söndag får det bli!
Tack KE, det här ger energi. Men jag ska gör’att på mitt sätt….

I morgon väntar vernissage! Kul! Innan färden till Gävle ska jag cykla till Ugglebo för att köpa Gefle Dagblad, Sanna Wikströms recension måste jag läsa till frukost.

Andra gången

Andra gången

Pressvisning – check

Helt ovant och speciellt att rulla mot Galleri Majoo i eftermiddags. Galleristerna Jonas och Marika hade hängt mina målningar, det visste jag.

Konstrecensenterna från Gefle Dagblad och Arbetarbladet var inbjudna. Jag rusar in, lite sen (börjar bli en ovana) och möter ABs Kristian. Han var riktigt negativ min första och hittills enda recension, huuu det var lite känsligt då för ett par år sedan. Nu gick han omkring, tog bilder, sa inget. Det blir spännande att läsa på lördag.

Sanna Wikström på GD var desto mera språksam, och jag travar villigt med. Vad sa jag? Tänkte jag efter? ….. Nej, förstås inte! Det kan bli vad som helst…..

Tillbaka till hängningen. Den kändes bra! Roligt att se hur andra valt ut bilder och kombinerat dem. Femton har fått ta plats, två får vila.

Marika höll i trådarna. Hon var väldigt positiv till utställningen, jag hoppas den känslan infinner sig på lördag med…… Vernissage!

Slutspurt inför utställning

I övermorgon lämnar jag över ett antal inramade bilder till Jonas på Galleri Majoo i Gävle. Han fixar hängningen och det är jag tacksam för.

Har ramat in en handfull bilder de senaste dagarna. Det tar mycket energi eftersom det måste bli perfekt.  Jag är nöjd att jag klarar det mesta själv. När de sista tavellisterna köptes in sa ägaren till Profil Ram att ungefär två kunder per år köper ramlist på metervara för att rama in själv. Jag har inget val, kostnaden för inramning skulle vara svårt att få tillbaka.

In i det sista är det osäkert vad som är upp och ned på en bild. Den ovanför har inte bara vridits och vändts, den har målats om och om igen. Från att ha varit stor är den kraftigt beskuren. Nu får den vara, ja, förutom inramningen då.

Andra väntar på bubbelplast och annat skydd. Att transportera tavlor är en utmaning, fort kan det bli skrapmärken på ramen.

image

 

 

Självdisciplin

Den blir sämre och sämre, min förmåga att samla krafter till sånt som jag känner motstånd att göra.
Skriva ner min målarbakgrund till Galleri Majoo till exempel. Det känns naket, typ. Att berätta muntligt är enklare för mig, trots att jag skrivit här, på bloggen, flera hundra gånger.
När målningarna hänger på plats ger också den skrivna bakgrunden intryck. Min man K har korrekturläst och tycker att den är okey/bra/jo’rå.
Det blir mycket jag känner, tycker, menar, vill ….. jag-jag-jag. Undrar vilka ouppklarade behov som styr att jag ger mig ut på utställningars taknock.

Nu är bakgrund/beskrivning skickad till galleristen. Jag har gett honom fria händer att ordna med texten. Spännande…..