Helenas målarrum

Målningar och annat

Meny Stäng

Månad: april 2014 (sida 1 av 3)

Mössa

Det fick lov att bli mössan på. Bibelpapper klistrades på hårsvallet och mössan målades riktigt svart, lamp black.

image

Målar i trans

image
Blandar vatten med färg från tuberna bränd sienna och bränd umbra.
Häller ut färgerna på ett uppspänt akvarellpapper av okänt märke av B-kvalité.
Vrider och vänder, färgerna rinner till en början snabbt omkring, några minuter senare har rinnet övergått till en saktgående färgmassa som masar sig fram.
Jag tittar på vad det blev —- det blev ingenting.
Inget som ropar
– Jag är ett tak, måla några väggar!
Eller:
– Här står jag, ett humankapital som önskar axlar, hals och ett huvud.

Nej, inget talar till mig! Då tar jag fram en rund, ganska krallig pensel. Moddlar runt bland färgerna. Cirklar, fram-och-tillbaka, mönster hit och dit tills ytorna blir en bearbetad massa. Kanske liknar det dimma, rök, os, ja nåt diffust. Lite som det kan vara ibland, oklart. Det går att vila i det disiga.

Försöker övertala mig själv:
– Allt räknas! Det går att stå ut med det oföreställande…. Är det Lingrens Pölsa?
– Nej, skulle inte tro det!

Naiv naivist – kan bli problem

De små penslarnas kväll. Som jag har petat! En, i mina ögon, vän kvinna har klivit fram. Inget rufft och tufft där inte. Jag har inte bestämt om den är klar. Bilden kan gärna få ligga till sig några dagar.

image

Naiv har många gånger varit mitt mellannamn och vem vet, kanske är det mot naivism penslar och färger drar…. Kan naivistiskt måleri vara experimentellt? Problem nummer ett är att tålamodet tryter, så det behövs träning med små penslar.

Ett varv, kan bli flera

Slipat på spackelbilden i kväll. Den är inte helt enkel att få till. Ögonen tar som vanligt mest energi. Min strävan är att få till tydlig karaktär och känsloläge. Efter diverse svarta och vita lager på lager försökte jag slipa bort alltihop med resultat att jag slipade på papperet. Mera spackel i ögonhålorna. Fortsätter en annan dag.

image

Ny pappersbekant kräver spackel

Flera dagars målartorka eftersom vårt hus har fått minimalt fokus ett par månader. Men efter en sommarlik aprillördag då jag hållit mig i skuggan med fösterputsattiraljer, dök jag ner bland burkar, penslar, tusch och sandspackel. Gillar det!

Nya papper har testas, det gick inget vidare så sandspackel fick bli kryddan.

image

Kladda! Det är ljuvligt…. kanske en brist i barndomen som gör att jag uppskattar det nu. Spelar ingen roll. Kladdigt sandspackel på blött akvarellpapper.

image

En grund som ska få torka ordentligt. Den kan spricka på två sätt. Sprucken struktur kommer att ligga på plus. Spricker i meningen att den inte går att jobba vidare med…. det finns inte, än iallafall. Livlinan stavas isåfall collage.
To be continue!

Torgny

image

Hur formas en människa med sina tankar språk, livssyn…. ja, allt. Själv känner jag mig som en medelmåtta, tankemässigt inte i någon utkant, ingen ordets mästare och rätt medel i de stora hela.

Det första och viktigaste för en författare som skapar med kvalité måste förstås vara det personliga språket. Känsla för djup och mening när det behövs och motsatsen i vissa fall.

I media, på kultursidor, i radio och tv intervjuas och skrivs det just nu ganska mycket om ordens mästare Torgny Lindgren som precis har kommit ut med en ny bok: Klingsor. En fantasigestalt han burit omkring på i sina tankar sedan han var 13 år. Han har dessutom många fantasigestalter kvar att skriva om.
Det är balsam att lyssna på Torgny. Djup mjuk röst med, för mig, tilltalande dialekt. Inget banalt språk, inte heller superintellektuellt, bara vackert och tänkvärt. Som barn i Västerbottens inland , Raggsjö, var han drabbad av sjukdom. Mestadels ensam inomhus, har han beskrivit. Hur mycket tid att tänka hade inte stillsamma barn på den tiden. Tid att fantisera, tänka och bygga berättelser.

Torgny tycker att medelmåttigheten är tilltalande. Det representerar nåt djupt mänskligt, säger Lindgren.
Så här beskriver man Klingsors förmåga som konstnär:

”Klingsor utvecklades aldrig som konstnär. Han blev inte bättre, han blev inte sämre. Samtidigt var detta hans storhet, genom att aldrig svika sig själv förblev han medelmåttig och grandios, hur djupt man än borrar i den svenska konstens historia finner man alltid nere i de väldigaste djupen Klingsor.” (Nordstedts Förlag)

Boken Pölsa kom ut för några år sedan. Jag läste den men det gick trögt, minst sagt. Jag förstod ju inte vikten av Pölsa, fast det gång på gång stod om kampen att nå till den perfekta Pölsan. Mitt intellekt tänkte på maträtten medan Torgny hade andra tankar, att nå den bästa ”formen”. Pölsa är en form, det upplösta, perfekt osammanhängande. En text i den formen vill han nå. Han har ett mål, en riktning dit han vill med sitt författarskap. Det skulle kunna vara en konstnär som beskriver ett mål. Att skriva som en pölsa, skulle kunna vara måla likt pölsa… Osammanhängande perfekt form!

Nästa Lindgrenbok jag ska läsa, det blir Klingsor, och det ska göras sakta. Kanske förstår jag bättre då.

Tankar efteråt

Så är fyra dagars utställning till ända. Roliga, intressanta, pratsamma, energigivande men också rätt energislukande. Just nu, några timmar efter att porten till Bunges är låst och kroppen och knoppen känns tom. Det jag behöver nu är

image

– skogen. Det är där jag snabbt fylls på. Faktiskt får målandet stå tillbaka, skogen är så kravlös. Det måste bli en tur i morgon efter jobbet.

Dagar med samtal om konst med folk som verkligen var intresserade. Mina tankarna har snurrat, hur blev bilden så här och vad tänkte jag och och och….

Vi har i stort sett haft besökare hela tiden, men ändå har tankar på att förändra en del till nästa påsk kommit. Kanske prova att ställa ut närmare stan. Jag har varit på Bunges fyra påskhelger. De tillfällena har varit högtider men inget är ju heligt, det går att prova nytt.
Det är förstås nu, strax efter intensiva dagar som det är lätt att känna så. Om en vecka kan det ha förändrats…

Halleluja moment

image

Det finns händelser och det finns riktigt speciella HÄNDELSER. Det sistnämnda hände idag.
Bland besökarna så här tredje dagen fanns ägarna till ett galleri. Vi pratade kring olika sätt att måla, hur ett motiv kommer till, färgval och blandteknik kontra akvarellteknik.

De tittade runt och kom sedan tillbaka för att fråga om jag vill ställa ut hos dem om ett halvår.

– Vill!!! Såklart!!!
Glad i hela hjärtat blev jag (skulle kunnat pussa dem på pannan, men så gör man förstås inte…).

Nåt helt nytt för mig. Jag får frågan om att ställa ut, vilken boost!
Tidigare har jag varit med på utställningar där man söker och en jury bedömer och en utställning man bokar och betalar.
Så om inget oförutsett händer har jag ett mål med målandet i sommar. Tjohoooo!!!!!
Jag har också sökt till en utställningsvecka i juli. Få se hur det går.
Måste måla! Yes! Till en eller två tillfällen.

Halvtid

image

Två av fyra dagar har vi haft i Bunges hittills.
Dagen idag startade med en kl 06.00-skogspromenad med hundarna. En klar och frostig start på dagen när naturen nästan tar andan ur en. Jag saknar gymmet hemma så då får nåt slags power walk ersätta träning. Utomhus är ett plus.

Flera besökare än väntat kom till utställningen idag. Bland annat Stig, som ramade in mina bilder de första åren. Prisvärd och proffsig ramning, jag trodde det skulle bli svårt att kunna klä bilderna i ram och glas när Stig sålde bort sina verktyg.
Nu när jag tagit mig över ramningströskeln och märkt att det fungerar, känns det som ett viktigt steg. Fritt att när som helst skära passpaetouter, ändra och återanvända.

Efter vi stängt utställningen för idag besökte vi en annan utställare, Eija Olsson i Västerbo, fem km från Bunges. Hennes inspiration har varit resan till Kenya förra sommaren.

image

Exotiskt inslag av djur vid gården är alpackorna.

image

Underligt sammanträffande

image

Så är den över, första utställningsdagen. Mm, det har varit härliga timmar i kapellet. Roliga samtal om bilderna.

image

Speciellt kommer jag att minnas det som hände kring bilden Heligt Rum. Medan den målades förknippade jag den med min farmor, aktiv missionsföbundare i hela sitt långa liv. Den bilden illustrerade på nåt sätt farmor och några andra i församlingen. Lite ”farmors bild”.

En för mig okänd man ville köpa den. Han bor i byn, sa han. Förvånat frågade jag var. Byn är liten, trodde jag kände igen alla. Det visade sig att han och hans partner äger huset där farmor och farfar hyrde ett rum, kök och sovalkov. Heligt Rum ska till farmors hus. Nästan lite spooky….