Jag vill också äta middag med Lars, jag vill lyssna, prata, och skratta. När han berättar känns det som om flera generationers klokskap kommer till uttryck. Han konstaterar på ett förnumstigt osentimentalt sett och med en lätthet som är svår att beskriva. Som en äldre kvinna, han har en värme som jag tycker att tanter kan ha. Som en tant i mycket positiv mening. Konstnärsskapet hamnar i bakgrunden, fast han är The King in The Land of  Aquarelle.

Nu sitter han till bords med några andra intressanta kulturpersonligheter, även de sommarpratare. Vi vanliga kan ta del av alltihop på tv.

Jag skrev om Lars Lerin i somras, efter att ha hört hans program.

Får en väldig lust att läsa alla hans böcker. Japp, så får det bli!