Vissa händelser i livet ger mera avtryck än andra. De stora livshändelserna finns ju där naturligtvis, men även endel vardagshändelser kan finnas i gott minne bevarat. En sån är resan jag gjorde sommaren 1987 till Dalarna tillsammans med farmor och lillasyster.

Tre tanter i Smedjebacken

Vi hälsade på hos släkt på farmors och även farfars sida. Farfar dog 10 år tidigare.

Kortet ovanför tog jag på farmor Ester (född annandag jul 1899) och farfars systrar. Viola, i mitten, och Vesta till höger. Systrarna bodde i ”Sme´bakken” Tre färgstarka damer med många år på nacken. Klädd i kappa alla tre och som alltid hade farmor hatt. Handväska i handen eller över armen. Aldrig ryggsäck eller väska med långt band. Jag såg aldrig farmor med långbyxor, det bara fanns inte. Goa tanter i en generation som har försvunnit.

Den! Den bilden skulle kunna vara målarinspiration. Då blir det inte i jazzton utan mera psalmsång, min farmor var varmt troende, trogen Missionsförbundet hela det 94-åriga livet. Hon var snällast i världen! Antar att hon tillhör en av de snällaste i himlen…..