Helenas målarrum

Målningar och annat

Meny Stäng

Månad: augusti 2012 (sida 1 av 3)

I väntan på Paletten

Det är mycket nu. Framför allt har jobbet tagit plats i vardagen igen, och visst, så ska det ju vara. Men oj så skönt det var att äga min tid under semestern.

Tid för målning  har minskat ordentligt, det blir ett penseldrag eller en färgdusch ibland. Naturligtvis är det också stiltje på grund av Samklang om en vecka. Det är bara en vecka kvar tills tavlorna ska hängas upp. Jag kommer att ta med mig alldeles för många bilder, så får det bli. Man vet aldrig hur de kommer att se ut på plats. Tur att jag har hjälp, mannen i mitt liv är en fena på att se när det harmonierar och inte. Det är också fördel att en håller i hammaren och den andra tittar på……. alltså måttar in höjd.

Galleri Paletten på Haga i Umeå

Mitt första inlägg i den här bloggen handlade om utställningen som nu snart öppnar dörren för mina små och lite större tavlor. Galet fort har tiden gått. Det är första gången jag ska stå själv på vernissage. Åhhhhh så annorlunda det blir!

Jag tror det kan bli ett och annat återseende. Kanske nån svetsare, kanotist, nån från tiden i socialtjänsten, granne och bekant sedan Umeåtiden och kanske någon studiekamrat från när jag gick utbildningen i Umeå kommer. Släkt från Ångermanland och Malå?

Det vore fantastiskt att träffa folk från förr, vi bor 50 mil bort så det har inte varit så mycket kontakt under åren. Kommer Lotta som jag jobbade med på Vålådalens Turiststation? Jag var 17 då. Vi serverade och skrattade MYCKET.

Nostalgiiiiii……  hm, tavlorna kan hamna i bakvatten. Men de är förutsättningen för alltihop så nån uppmärksamhet får de nog.

 

 

Guld

Balsam för själen är att leta svamp i skogen.

Jag stirrar på marken medan jag går i sakta mak. Stina kör ner nosen mot grönskan, hon söker runt i cirklar. När hon hittat ett ställe med svamp sätter hon sig och tittar ihärdigt på mig. – Kom och se vad jag letat reda på! Jag belönar med en godis och uppmanar – Sök svamp!


Hon är min svamphund, en 5-årig lagotto romangolo, italiensk tryffelhund. Nu har vi inga såna guldklumpar här i södra Norrland, så Stina letar kantareller, gula och trattisar. Tryffel vore mera lönsamt.

I går kväll hittade hon årets första trattisar. Det märks att de är favoriter, hon är ivrigare när hon söker.
Konsten att söka svamp är inte en förmåga Stina föddes med. Hon och jag gick kurs hos Anna i Gävle. Efter kursen tog det två år innan det lossnade i sökandet. Men yes vilken glädje när polletten ramlade ner.

Mod

”Det är ingen konst att vara modig när man inte är rädd”

Tove Jansson


Lasse Åberg citerade Tove Jansson i tv-programmet -Vem tror du att du är.

Grad av mod har varierat stort för min del genom åren. Helt utan konsekvensanalyser provade jag allt möjligt i unga år.  Genomgående tänk var: -det ordnar sig. Fast när det gällde att prata inför många kända eller okända var modet i minsta laget. Jag hade heller aldrig utsatt mig för att ställa ut bilder jag målat (jag målade ju inte heller…).

Det är en annorlunda situation att bli synad i sina tavlor, lite naket. Men: jag är inte rädd, jag kan flyga….. jag är inte rädd, jag kan….. är inte…. kan….

Hastverk

Akvarellfärger jobbar själv, lever ett eget liv, har en egen vilja. Det tycker jag, som inte har så många år med måleri bakom mig.  En mera garvad akvarellist vet nog oftast vad som kommer att ske när vatten och färg når papperet. Jag är inte där än, jag provar, betraktar och testar igen. Den ovanför ser inte mycket ut för världen. En långsmal bit av papper fick vara kladd när koppar skulle penslas ur. Jag gillade färgerna, drog några streck med palettkniven. Tyckte om vad jag såg. Med ram steg den någon grad och nu hänger den hos Margaretha sedan påsken-11.

Min erfarenhet hittills är att bilderna inte alls behöver bli bättre av att jag målar på samma bild gång efter gång. Det är risk för att man överarbetar, och backa kan man inte så lätt i akvarellvärlden.

 

Lysnatta

eller stugsista, beroende på var man befinner sig. Runt Umeå säger man stugsista, här i Gästrikland lysnatta.

Populär kväll sista lördagen i augusti kring kusterna, där man tänder marschaller, ljus och eldar. På håll kan det se ut som om en stad plötsligt slagit sig ned i ett annars ganska glest befolkad vattennära land.

Jag har turen att ha en syster som bor vid en havsvik, så vi får ta del av lysnatta. Trots att vi närmast är att betrakta som landkrabbor, typ skogsmullar.

Mat, bastu och bad i viken, ungefär så gör vi. Jag, som är en riktig badkruka, är stolt om det blir några snabba dopp för att kyla ner kroppen mellan stunderna i bastun. Storasyster siiiiimmmar runt. Hon är en järnlady!

Farmor o co

Vissa händelser i livet ger mera avtryck än andra. De stora livshändelserna finns ju där naturligtvis, men även endel vardagshändelser kan finnas i gott minne bevarat. En sån är resan jag gjorde sommaren 1987 till Dalarna tillsammans med farmor och lillasyster.

Tre tanter i Smedjebacken

Vi hälsade på hos släkt på farmors och även farfars sida. Farfar dog 10 år tidigare.

Kortet ovanför tog jag på farmor Ester (född annandag jul 1899) och farfars systrar. Viola, i mitten, och Vesta till höger. Systrarna bodde i ”Sme´bakken” Tre färgstarka damer med många år på nacken. Klädd i kappa alla tre och som alltid hade farmor hatt. Handväska i handen eller över armen. Aldrig ryggsäck eller väska med långt band. Jag såg aldrig farmor med långbyxor, det bara fanns inte. Goa tanter i en generation som har försvunnit.

Den! Den bilden skulle kunna vara målarinspiration. Då blir det inte i jazzton utan mera psalmsång, min farmor var varmt troende, trogen Missionsförbundet hela det 94-åriga livet. Hon var snällast i världen! Antar att hon tillhör en av de snällaste i himlen…..

 

Ta chansen!

Visst är det riktigt varmt ute, men björklöven gulnar och på morgnarna ligger nattdimman kvar. Vi byter snart årstid.

Augustimorgon
Foto: Anna Boström

Den här bilden har jag fått låna av Anna. En av de vackraste bilder jag sett. Kyrktornet i Åmot skymtar. Den är bara helt magisk! En vy jag inte skulle våga måla, får göra som akvarellMats sa: -”vänd dig om och måla sopcontainern istället. Då har du större chans att känna dig nöjd sen”. Lite krasst, men det ligger mycket sanning i det rådet.

Det finns platser kvar på målar-kursen/-workshop som är planerad till helgen i mitten av september. För dig som vill ägna helgen till akvarellmåleri eller nån annat typ av måleri. Man väljer själv. Du kan vara nybörjare eller ha målat en del. Läs mera här. Jag och Johanna har anmält oss nu. Ska bli toppenkul (som jag ju också skrev i går).

Barn som flyttar och mamman som dyker i målarträsket

Jag har varit mamma i 22 år och 9 månader. Tills för två år sen bodde alla hemma. Sen flyttade den äldste….. och nu ska mellanbarnet dra till Umeå för att läsa. Det är verkligen ett stort steg när familjen bor på olika ställen. Naturligtvis är det helt rätt att de ska flytta när de är vuxna. Men oj vilket tomrum de lämnar efter sig, det blir tystare i huset.
I dag har ett förstahands kontrakt på en etta i trakten av Umeå blivit klart. Fantastiskt skönt.

Fyra bilder lämnade jag in för ramning på Färgmäster i Gävle idag. Där har konstnären och kursledaren Mats Pettersson lagt ut info om en kurs i måleri om en månad.
Oj, den vill jag gå. Har jag råd? Näe! Kan jag tro att det löser sig? Ja, men borde det inte det? Det är en månad kvar. En lön kommer ju in snart.

Jag ringde till Johanna

-Vill du gå kursen med mig???

Jaaaaaaaa! Hon vill det!
Nu har jag skickat sms till Mats. Hoppas två platser väntar på oss. Att få dyka ner i målarträsket en hel helg, det är ett privilegium.

Hemmaflört

Andas jazz och ge en känsla av släktskap

Samklang,      samhörighet,      sammanhang,      klangbotten

Varför väljer jag ”samklang” som namn på utställningen som kommer om tre veckor? Just nu verkar det bara krångligt.

Jag målade en bild i somras med nyanser av gult och blått med rätt mycket vatten. Då kom ordet till mig.

Två färger

Samklang mellan människor, till natur, till allt levande…… Parallella världar som får leva sitt eget liv men som också behöver fungera tillsammans. Respektfull frihet om man så vill.

Jag vill nå en form av harmoni i målandet. Strävar efter att det även ska vara fritt och obegränsat men med samma klangbotten tavlorna emellan. Jag väljer att inte måla samma motiv flera gånger, har heller ingen serie av motiv. Den ena sidan av det är att det blir varierande tavlor, den andra är risken för att utställningen upplevs som splittrad. En balansakt.

Att måla bilder som andas jazz, det har en längre tid varit nåt jag önskar. Nu vill jag lägga till: som andas jazz och ger en känsla av samhörighet. Alltså att ha ett personligt signum på bilderna som hänger bredvid varandra. Syskonskap i jazzton, om man så vill.

Filosoferande tankar det där, som lätt blir förvirrande.

Dagens mål har varit att hinna måla, och det har jag gjort, check. Titta över bilder som ska ramas, check. Jag tar med tre stycken till rammäster i morgon. Två akvarellgamlingar ska plockas ut ur sina ramar, nya ska ta plats. Det har jag aldrig gjort tidigare, anar att det kommer att ske av och till framöver, om det är utställning på gång.

Nu väntar målarrummet, några penseldrag hinner jag med.

Mot Mora

Stan som är så trivsam. Liten med allt så nära, och det mesta finns.

Den sportintresserade kanske vet att det är dags för Vasastafetten i morgon. Löpning tio sträckor mellan Sälen och Mora. Själv är jag av den sorten som inte pallar lopp, så jag kör Xtralagets löpare, de som ska springa och de som kommit i mål på sin sträcka. Delar av familjen springer så vi passar på att ta en helg i Mora.


Penslarna får vänta? Efter att ha surfar runt bland måleribloggar är jag riktigt sugen på att akvarella. På söndag……då!