Helenas målarrum

Målningar och annat

Meny Stäng

Månad: april 2012

Sista april kan vara skakigt

Dimman lättar

Sista april, ett vårtecken som heter duga.  Traditionen säger att vi ska ut i kväll, stå vid en eld, sjunga ”vintern rasat”. Själv har jag kökstjänst (inomhus) vid Bunges. Ute kommer eldar av mindre storlek att brinna. Folk ska grilla korv och förhoppningsvis fika.

Fyrverkerier när mörkret lagt sig. Det är ett gissel för Stina. Jag tar paus ifrån köket för att åka till hundarna och vara lugn som en filbunke utan att ömka den som skakar. Måtte hennes rädsla gått över. För min del kan allt som tjuter, exploderar och far fram på himlen få vara. Stina håller med.

Första maj ska det målas. Jag hoppas på flyt.

Jazz som mål(eri)

Jazz…. På P1 idag intervjuades en av medlemmarna i Esbjörn Svenssons Trio. Svenskt jazzband som förlorat sin pianist i en dykolycka. Djupt tragiskt. Den som intervjuades har skrivit en bok om pianisten Esbjörn och den musik de skapade tillsammans. Bandets musik spelades.

Jazz är en mäktig musikgenre. Oförutsägbar, smått gränslös och fylld av känslolägen. Tänk att formatera om bilder till musik. Skulle någon av mina vara inom jazzens område vore jag nöjd.

Skärva

Stiltje i radondimman

Vandraren

Låsning på målerifronten. Det har varit lite knutar på inspirationen de senaste dagarna.  Idén med 7-minuters bilder, en-om-dan, kanske är en lagom utmaning framöver.

På min arbetsplats har det upptäckts att radonnivån är hög. Jag och mina bästa arbetskompisar bestämde oss för att lämna byggnaden idag. Arbetsgivaren får visa att antalet becquerel är på tillåten nivå innan vi sätter oss där igen. Just nu är det ett stort frågetecken. Tankar runt den frågan tar energi, så några mindre målarstunder är ju balsam för själen. Jag valde att ta en joggingrunda med hundarna efter jobbet, det fungerar också som en bättre inpackning.

Sten i Skottland

Vissa saker fastnar bättre än annat. I 9:an, för en massa år sedan, fick vi se filmen ”Mystery on the moor”. Det var inte vanligt med spelfilm och dessutom på engelska utan översättning.  Miljön i bilderna grep tag i 16-åringen, inte handlingen för den har jag glömt. Stenbyggnader som slott och lite mer ordinära bostäder, rå kylig yta och samtidigt pompös. Dit ville jag, och större mål kan man ha i livet. Har jag varit där….. nej! Varför? Prioriterat annat, London för ett par år sedan, Rom i fjol. Man kan undra varför målsättningar, vissa av dem, får blekna bort.

Att måla stenytan på ruffiga byggnader och få till det, det vill jag gärna. Jag var på Åsa Wängelins vernissage på Galleri Majoo i vintras. Hon sa ungefär så här: -det är ytan jag går igång på. Där är vi lika, hon och jag. I övrigt är vi inte så lika vad gäller måleri (tyvärr), hon är grymt bra.

När färglagren nästan spricker och det bildas ett mönster av två färger som runnit ihop, då är jag oftast nöjd. Det sker nån slags kemi och den tycker jag mig se i byggnader av sten, råa och kyliga. Gonatt!

 

Inspiration och ödet

Obegränsad

Lördag betyder ledigt från jobbet. Då gäller det att passa på att måla (och blogga) mellan matlagning, hundturer och städning. Allt kan inte läggas i korgen inspiration men hundturerna i skogen hör definitivt till den delen. Utan våra 4-benta vore skogsbesöken sällsynta. Som barn och ungdom orienterade jag. Då var skogen svett, slit och oftast en känsla av misslyckande, det gick i stort sett aldrig bra. Tråkigt, men så var det. Utan tävlandet hade nog skogen känts annorlunda vid den tiden.

Hundägandet har gett mig skogen som inspiration. Dessutom är Stina och Koffi trevligt sällskap, ibland till och med smått humoristiska. Stina är en 4,5-årigt troll och kelgris av rasen lagotto romangolo. Koffi, en nattsvart labrador, 9 år och det snällaste som finns. En form av lycka är när de kan springa lösa, ut från stigen in i bushen, upp på stenar och ner i sjön för att ta ett dopp.

Om ”Obegränsad” målades efter en skogsrunda minns jag inte. Nåt hände, för plötsligt var bålen där. Det händer ibland att ödet träder in, ett motiv kliver fram. Bilden är en blandning av akvarell och lite vit gouache. Den senare är en räddare i nöden, då när resultatet håller på att rämna, sota ihop och krackelera.

Länskonst

Sommaren -10 gick jag och Johanna en kurs i akvarellmåleri vid Akvarellmuse’et, Tjörn. Kursledare: Morten W Gjul. Hans korta målerifilmer på Youtube hade jag upptäckt nåt år tidigare. Så när han var lärare en helg i juli var det inte svårt att bestämma sig för att delta.

Kill your darlings, låt bilderna bada (i en diskho) eller tryck till (en spännande skosula kanske). Kort och gott: ingenting är omöjligt!

Bilden ovanför blev målad på Tjörn. Den har badat i en diskho. I höstas kunde man skicka in bilder inför utställningen Länskonst. En jury bedömde verken. Jag hade verkligen inte nån tro på att bli ok’ad, men hoppades förstås. Två av mina tavlor fick ta plats i Sandvikens Konsthall. Det var en highlight och den ena såldes.

Blue way

Snabb recycling så här mot kvällen. Gammal ofärdig bild på väg att kastas eller vit-gouachas får en sista chans. Blå av en ljusare nyans får styrka av den gamle pålitlige paynes grey (som faktiskt är blå). Kan vara för sotig, å det är en risk när det blir akvarellfärg lager på lager.

 

Upplysning

Nu åker vi, jag och mitt målarrum

Kan det vara dags för att placera bloggen ut i etern??? Med hjälp av sonen Anders är det kanske möjligt under helgen. Han gav mig en hemsida julen-10. Stilren och bra på alla sätt. Bara ett fel, jag kunde inte lägga till och dra i från. En omöjlighet, så nu har hemsidan omvandlats till blogg. Hur ofta den uppdateras återstår att se.

Jag läser ofta andras bloggar. Nästan alltid de som handlar om måleri, hantverk, djur  och inredning. Måleri är nummer ett! De ger inspiration, målarglädje och insikt om att vägen är lång…… oj va´lång den är. Men KUL ska det vara!!!

Inbäddad