Carpe diem!
Maj är en en månad som gärna får dubbleras.
Hemmaflört
Fast det är riktigt trivsamt att vara i Umeå är hemresan i morgon perfekt. Men nu fångar vi dagen
Idag rullar vi vidare mot invigning av Bildmuseet och sedan gammal hemtrakt, Röbäck.
Ambivalent
Kulturnatta närmar sig. Nu är goda råd dyra….. Det finns ett extremt välfyllt program för lördag och söndag i Umeå.
Spela roll
Antingen blir det ett flackande mellan flera roliga musikarrangemang och annat kulturellt eller så får nåt ta tid och andra inspirationer vara. Över 300 event så att se allt är ändå en omöjlighet. Oftast är valet att koncentrera sig på nåt, klokast.
Paletten i morgon och ett par vänbesök. Bildmuseet, Stadsbibliotekets utställning och skogen med ny hundbekantskap kan vara lördagsnöjet. Nån vill shoppa, faktiskt inte jag den här gången. Men bostadsområden för studenter ska studeras noga. Till hösten kan det finnas en familjemedlem som är umebo.
Bästa staden!
Minisemester hägrar. Vi far norrut till gamla hemtrakter, Umeå. Men snälla nån kan vi flytta ner den staden lite söderöver tack. Nästan 50 mil är för långt.
Jag trivdes otroligt bra i björkarnas stad, studentstaden med i mitt tycke, en avslappnad atmosfär. Liten stad med över 100 000 invånare. Stan som hela tiden bygger nya bostäder. Mina två äldsta barn är född där, bara de´! Ja, det var lovsången till Umeå.
Bildmuseet i Umeå
Bildmuseet har premiäröppning på lördag i en ny stor byggnad nere vid älven. Kanske vågar vi oss dit, det blir nog massor av folk. Paletten på Haga ska jag försöka hinna med och eventuellt en vernissage på Stadsbiblioteket. Fast prio ett är att träffa vänner som vi tyvärr inte kan umgås med annat än nån gång per år.
Hm, men varför flyttade vi? Jo, som föräldrar kändes det viktigt att finnas nära den äldre generationen och andra släktingar. Vi valde att bo i mina hemtrakter och ingen av oss har ångrat det. Det tar ju inte så lång tid att åka 50 mil….
Paket
Det är riktigt spännande att hämta tavlor som Stig i Gävle ramat in. Han är noggrann som bara den, jag skulle aldrig klara av den precisionen. Glas och ram gör susen, speciellt om det gjorts ordentligt. En slarvig inramning är oftast sämre än att inte rama alls.
Nogsamt inpackade i papper stoppar inte mig. Jag sliter upp dem, hur blev de?
Fem alster har fått sina bon, varav två ska flyga iväg ganska snart. De andra får hänga på utställning i juli.
Vegetable
Perfatias final
Dagen idag bjuder på kultur. Vi ska till Spegeln i Gävle för att se teater. ES-teaters treor sätter upp Perfatia, en framtids- fantasyföreställning som de skrivit själva. En av skådespelarna, hon som står med ryggen mot kameran, gick i skolan här för tre år sedan och nu är det snart studentdags. Hur fort går inte tiden……
Perfatia
Ändra affirmation
Det är mycket nu…. Rensa, olja, klippa, kompostvända, så, plantera, rensa igen. Ska vi ordna dugnad? Jag bodde i Norge i mitten av 80-talet och lärde mig då att mycket göromål går lättare när man bjuder in släkt och vänner på en arbetsdag, typ rolig. Som avslutning på insatserna bjuder initiativtagarna på kalas.
Målade lite smått i morse innan övriga familjen vaknade. En underbar morgon, solen väckte mig efter fem. Dagen har varit lång och det är bara fördel en söndag i maj. Men det går lite knackigt med färgen nu. Anspänning, känslan fastnar i att det behöver bli några som känns ok nu, och det är ingen bra affirmation för kreativa stunder. Jag har tänkt på 7-minuters bilder förr och nu är stunden inne för att träna cocooning. In i dimman!
Bakåt är inget alternativ
Historiska vingslag
Svart-vita foton från sådär 100 år sedan, de är hur fina som helst. Vilken kvalité! Jag har styrt dammsugaren i en värld fylld av såna foton idag. Bästa byn hade tur som råkade ha Elis Eriksson bland sina bybor. En duktig fotograf, född 1891, levde sina dagar nere vid Kvarndammen och ser man hur många foton som levt vidare kan man anta att kameran hängde med ofta. Glasplåtar är bevarade på Länsmuseet.
Fotograferad av Elis Eriksson
Tekniken har verkligen gått framåt från lådkameror via Kodak Instamatic till analoga, digitala systemkameror. Men jag vet inte om bilderna blivit speciellt vackrare. Bilden ovan är dessutom en fotograferad bild av själva fotot. En digital variant har fotat fotot. Inget digitalt mästerverk heller.
Tänk om Elis levt nu, vilka hemsidor han kunnat ordna. Hans bilder i ett stort galleri på nätet att titta på för MÅNGA, inte bara de som kommer till Bunges i sommar.
Skidåkning i Åmotsbruk
Jag kan inte låta bli att ta med den här bilden. En glad skidåkare med för långa stavar och skidor men oj vad kul hon har…… jag tror det ä en hon. Hm, kanske borde skriva hen.
Byggnaden som skymtar vid staven till vänster är Bunges Kapell. Där finns hans foton nu och man kan anta att Elis inte hade en aning om att skidåkarbilden och de andra skulle finnas där i ett annat århundrade.
Fredag
Schwooops så är veckan snart slut. Det börjar bli dags att räkna baklänges. Sjunde juli minus tid för
- Vernissagekort
- Informationsblad med nummer och namn på bilder
- Inramning av bilder. Han som gör det måste få tillräckligt med tid
- Bestämma vilka som kan vara med
- Måla, måla och måla
- Ställtid (som Bodil Jönsson skrev om i boken Tio tankar om tid)
Hagen för barna
Den 7 juli ska alla vara hängda för det är vernissage i Bunges Kapell i Åmotsbruk tillsammans med Johanna. Det ska bli så kul! Men kom igen, upp och måla nu……
Fjällbrud
Snö eller inte, det är en smaksak. Finns det utomhus är de motiven inom räckhåll. Idag kan jag inte tänka mig att måla snöbilder. Det är ju grönt nu.
Den här ska åka till en fjällbrud mot slutet av sommaren. Inte så lätt att veta vad hon kommer att tycka. Att ge bort det man gjort själv är svårt därför att den som får kan känna sig tvingad till att tycka om presenten, vilket inte är säkert, och ännu värre, att ägaren känner att tavlan måste hängas upp. Måste kolla vad hon tycker. Det blir kanske bytesrätt….
För nåt år sedan gav jag bort en tavla till en 20-åring. Det kändes som ett vågspel. Tog även med några ark med målningar. En av de oinramade valdes. Jag tog för givet att jag skulle få rama in bilden, men det ville inte han. Så nu har han ett ark med en målad stenbyggnad på ena sidan och en förfärligt misslyckad variant på baksidan. Jag ska verkligen be om att få rama stenbyggnaden.
Mor och barn
Mor och barn
Den här bilden är ett blandarpapper från en kurs. Tre färger som trycktes ut intill varandra (jag använder akvarellfärger i tub). Med en lagom vattentät pensel fångades alla tre kulörerna in, en trikolor. Efter det har kladdpapperet legat i lådan med andra left overs. När jag kollat runt efter bilder att dissekera för korten som skulle limmas låg den där, Mor och barn.
Har jag målat den? Näe, egentligen inte. Fast det har ingen annan heller. Den bara blev, helt enkelt.
